Historik
Forsviks industriminnen gjorde i början av 2004 en kulturhistorisk utredning av Ryttarens torvströfabrik och Ryttarens mosse. Ur denna är följande historik (och byggnadsbeskrivningen, bil.2) hämtad.
År 1906 grundades Torvströaktiebolaget Ryttaren av Nils Hartelius. Detta var en följd av svenska statens satsning på att öka skördarna i det svenska jordbruket, bland annat genom att erbjuda fördelaktiga statliga lån för dem som ville starta tillverkning av torvströ, som sedan användes som jordförbättringsmedel. Andra användningsområden för torvströ var som strö till ladugårdar, utedass och städernas torvmullsklosetter. Detta eftersom torvströet har både hög uppsugningsförmåga och kan absorbera gaser såsom ammoniak. Torvströ kunde också användas som isoleringsmaterial i hus och för förvaring av exempelvis potatis, fisk och is.
I september 1906 beviljades Torvströaktiebolaget Ryttaren 60 000 kronor i statligt torvlån. Redan tidigare samma år hade arbetet inletts med att dika ut Ryttarens mosse, att bygga torvlador för torkning av torven och att bygga järnvägsspår för att underlätta transporterna av torven in till fabriken.
Själva fabriksanläggningen placerades precis intill järnvägen mellan Falköping och Nässjö. Närheten till denna järnväg var en viktig faktor för etableringen eftersom vägnätet ännu inte var utbyggt i denna trakt.
I december 1906 började Ryttarens torvströfabrik leverera torvströ. Då bestod fabriksbyggnaden av en torvlada för förvaring av lös torv, ett presshus där torven revs, siktades och pressades samt ett balmagasin. På fabriksområdet fanns också ett maskinhus av tegel – den enda byggnaden från 1906 som finns kvar ännu idag – samt en förmansbostad och en maskinistbostad.
Ett litet sågverk uppfördes intill maskinhuset. Där sågades träribb för emballeringen av balarna, virke för ladorna ute på mossen samt för torvbanans slipers. Sågverket flyttades senare till sin nuvarande plats strax norr om fabriken.
För att inhysa säsongsarbetarna under sommarens intensiva torvbärgningsarbete byggdes två baracker på vardera sidan om torvbanan i anslutning till mossen. Av dessa båda baracker återstår idag endast husgrunderna av natursten. För de fast anställda byggdes 1914 arbetarbostaden Bläckhornet, ett tvåvåningshus med fyra lägenheter.
Under 1916 startades tillverkning av träull för emballage och tillverkning av träullsplattor i en nybyggd träullsfabrik. Denna låg cirka 100 meter norr om torvströfabriken. År 1926 brann den ner, men byggdes upp igen på samma plats. Men då träullsfabriken brann ner för andra gången 1936 byggdes den istället upp strax söder om maskinhuset. Ryttarens träullstillverkning pågick fram till 1970-talet, då den flyttades till annan ort.
Torvströindustrin var som störst under första världskriget. Då fanns i Sverige ett hundratal fabriker med cirka 3 000 anställda. Därefter minskade denna industri – i synnerhet efter andra världskriget på grund av färre men större djurbesättningar, nya gödslingsmetoder och ökad användning av vattenklosetter. Minskningen pågick ända fram till början av 1960-talet då torven började användas som jordförbättringsmedel vid plantskolor och hos trädgårdsmästare. För Ryttarens del kompenserade man det minskade inhemska behovet av torvströ under 1930-talet och 1940-talet dels genom export till USA och dels genom alternativ verksamhet såsom sågning av SJ-slipers samt skogs och jordbruksarbete.
Ett generationsskifte ägde rum 1948. Då blev Nils Hartelius son, Hans Hartelius, verkställande direktör. Under 1964 övertogs Ryttaren av Hasselfors Garden och då ställdes produktionen om från bal- till säcktillverkning. Huvudinriktningen var att använda torven som jordförbättringsmedel, men stallströtillverkningen fortsatte ännu några år. Mot slutet av 1960-talet hade dock stallströtillverkningen gått tillbaka och i princip helt ersatts med produktion av det framgångsrika jordförbättringsmedlet Solmull, som Hasselfors tidigare hade utvecklat.
Under 1970-talet övergick man vid Ryttaren alltmer till att producera så kallad skogstorv, en torv med extra hög kvalitet som används vid landets skogsplantskolor. De följande åren sjönk produktionsvolymerna successivt. Detta i takt med att Ryttarens totalt tre mossar blev utbrutna, fabriken började bli gammal och personalstyrkan pensionerades. Den sista säcken i Ryttarens affärsmässiga produktion pressades i december 1997 och fabriken lades därefter ner våren 1998.
Inför denna nedläggning hade emellertid ett intresse för att bevara Ryttaren vuxit sig starkt i bygden. Detta intresse resulterade i att Föreningen Ryttarens Torvströfabrik bildades med syfte att bevara och utveckla Ryttaren som en industrihistoriskt intressant plats. I juni 1999 återinvigdes Ryttarens torvströfabrik, denna gång som ett arbetslivsmuseum och besöksmål.
Hasselfors Garden har sedan dess skänkt fabriksanläggningen (fastigheterna Falköping Guddarp 1:27, Falköping Yllestad 8:4, samtliga inventarier samt kvarvarande lok och vagnar) till föreningen.
Ett omfattande upprustningsarbete har genomförts vid Ryttarens torvströfabrik efter övertagandet. Upprustningen har bland annat omfattat renovering av flertalet byggnader, rekonstruktion av skorstenar, reparation av torvströfabrikens uppfordringsramp, ommålningsarbeten, fönsterrenovering och murningsarbeten. Den smalspåriga torvbanan underhålls kontinuerligt bland annat genom slipersbyten och justering av spårläge och skarvar.
Finansieringen av ovan nämnda arbeten kommer bland annat från Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Riksantikvarieämbetet, branschorganisationer inom svensk torvindustri, Västkuststiftelsen, Falköpings kommun samt privatpersoner. Föreningen Ryttarens torvströfabrik arbetar aktivt såväl med upprustning och underhåll av anläggningen som med guidade visningar för besökare. Idag kan Ryttarens besökare se hur det går till att producera torvströ i fabriken samt åka ut på torvbanan och titta på brytningsplatserna ute på mossen.