Ryttarens lok

Gamla lok

Nuvarande lok

Vagnar mm

Varbergsloket.

1913 inköptes ett lok från Varbergs Gjuteri och Mekaniska Verkstad. Troligen motsvarade inte loket de förväntningar man hade eftersom loket redan 1915 var till salu. Om loket verkligen blev sålt vid denna tidpunkt eller inte, förtäljer inte historien.

Möjligen kan Ryttaren varit utan lok åren mellan 1915 till 1919.

Warrantloket

1919 köptes ett 8 hk fotogenlok från Vara Mekaniska Verkstad. Loket kostade 6295 kronor, en ansenlig summa vid denna tid. Loket såldes 1925 till Stockaryds Torvströ AB för 900 kronor.

AD-loket

1924 köptes ett nytt lok. Denna gång från Hans Sommer A/S, Köpenhamn som var agent för Astro-Daimler i Sverige och Danmark. Loket var tillverkat hos Astro-Daimler i Wien och försett med en bensindriven motor på 6 hkr. Inköpskostnaden för detta lok var 2650 kronor. Loket skrotades omkring 1940.
Enligt uppgift hade Hans Sommer fram till 1923 sålt över 100 liknande lok i Sverige och Danmark.

Bilden: Lokförare Ragnar Svensson bjuder barnen Maj, Allan och Birgit på en åktur. Bilden är troligen tagen någon gång 1924-25

BB-loket

Nästa lok inköptes till Ryttaren 1939 från Berg & Co. Mek. Verkstad i Lindesberg (Bergbolagen (BB)). Loket var då försett med en mindre luftkyld bensinmotor. Motorn byttes samma år mot en 2 - cylindrig Pentamotor som försågs med gengasaggregat.

1941 konverterades loket för eldrift. Det utrustades då med Tudor ackumulatorer och en likströms motor från ASEA. Samtidigt påbyggdes en förarhytt. Loket användes ända fram till 1960-talet då det togs ur drift. På grund av den sämre aktionsradien användes loket för transporter från närliggande mossar medan Harteliusloket användes till de lång-väga transporterna från Ljunghemsmossen.

Loket stod sedan avställt några år för att så småningom skrotas.Underredet låg dock kvar vid Ryttaren fram till 1980 - talets mitt då det överfördes till Frövi Industribanemuseum och sedermera försågs med ångpanna och ångmaskin.

De sorgliga resterna av BB-loket, fotograferade på Ryttaren den 15 maj 1977.
 Foto: Janis Priedits

EWL-loket (175/1943)

När Sydsvenska Kraft 1942 började bygga kraftstationen i Traryd beställde man arbetslok från E.W.Lundströms Mekaniska Verkstads AB i Limhamn. (EWL)

Med säkerhet vet man att minst tre lok levererades: No 168/1942, No 169/1942 och No 175/1943.

Eftersom det var krig i världen och brist på drivmedel fanns gengasaggregat monterade på loken.

När kraftverksbygget var klart såldes loken vidare genom L.H Sandströms maskinaffär i Månsarp. (Sandströms var vid denna tiden en stor förmedlare av industrimotorlok av alla de slag.)

Alla loken kom att hamna på torvmossar.

168/1942 såldes till Bredmossens torvströfabrik, norr om Hallstahammar.

169/1942 såldes till Karbo torvströfabrik, Kinnarp. Detta lok köptes senare av Hasselfors Bruks AB och placerades på Ryttaren. Loket finns idag på ett industribanemuseum i Frövi.

 

Lok 175/1943, som idag finns på Ryttaren, såldes genom Sandströms 1957 till Fälhults torvströfabrik i Älmhult. 1983 köptes loket av AB Sejle Myr, Kärraboda. När dåvarande ägaren till Sejle myr, Sune Persson, 2002 sålde torvtäkten till Uni-Torv Jiffy erbjöds loket till Ryttaren.

Enligt uppgifter skulle loket under krigsåren ha varit försett med gengasaggregat. Vad för slags motor som då satt monterad i loket framgår inte. Kanske fanns Volvo-motorn monterad redan då.

Under tiden i Fälhult var loket i alla fall utrustat med en 6-cylindrig bensinmotor från Volvo. Denna motor byttes under tiden i Sejle myr ut mot en 4-cylindrig dieselmotor från Mercedes. En motor som fortfarande sitter i loket och fungerar väl.

På Ryttaren används loket vid underhållsarbeten. Framförallt gräsklippning. Loket väger för lite för att användas som dragare av besöksvagnarna. Vikten är troligen inte mer än omkring 1000 kg.

Karl-Hugo Fogelberg

Röde 1.

Sommaren 1948 inlånades ett lok från Röde Mosse Torvströfabrik i Härlingstorp Det var loket Röde 1 som fick göra ett gästspel på Ryttaren.

Produktionen gick då troligen på toppvarv i den, efter branden 1947, nyuppförda fabriken. Man var då tvungen att ta igen den produktion som förlorats under 1947 då torvproduktionen legat nere.
Att låna lok från andra torvfabriker var troligen inget problem. Samtidigt som man var konkurrenter på marknaden hade flera av de stora torvfabrikerna, bl.a. Ryttaren, Röde Mosse, Tore Mosse och Karbo, ett omfattande försäljningssamarbete genom Västra Torv-ströcentralen. 
Loket tillverkades 1917 av Söderbloms Gjuteri AB i Eskilstuna. Det var då försett med en 10 hk fotogenmotor. Denna byttes senare ut mot en bensindriven Chevroletmotor. Av kylarens storlek att döma var loket 1948 försett med Chevroletmotor
Som framgår av bilderna hade man vissa svårigheter att hålla kvar loket på rälsen. Lastarlaget med Ryttarens ständige lokförare, Ragnar Svensson, i spetsen ser emellertid ut att ta saken med ro.

Harteliusloket ...

Inför torvbanans utbyggnad, 1953-54, konstaterades att BB - lokets ackumulatorer inte hade kapacitet för de långa transporterna från Ljunghems- och Ekelundsmossarna. Att skaffa ett nytt lok blev således nödvändigt.
Man beslöt då att i egen regi tillverka ett lok. Uppdraget gick till ingenjör Måns Hartelius. Måns, broder till Ryttarens dåvarande VD Hans Hartelius, var verksam vid Volvo i Göteborg och där ansvarig för Volvos program för utveckling av militära fordon. (http://www.terrangbil.net/v2_info.asp?category=27)

Lokets chassi byggdes kring en stålram och försågs med individuell hjulupphängning för att nå maximal följsamhet på spåren och därmed slippa urspårningar. Som kraftkälla valdes en 2 - cylindrig Pentamotor. Kraftöverföringen gjordes elektrisk - mekanisk. Via en mellanaxel och kilremmar driver motorn en generator som alstrar ström till en elektrisk motor. Från den elektriska motorn överförs kraften via kedjor till hjulaxlarna.
Detta ger mjuka starter, ryckfri gång och steglös variation av hastigheten.

Bland övriga finesser kan noteras:

-  Smörjning av samtliga drivkedjor sker inifrån
   förarhytten via rörledningar.
-  Sandning kan utföras från förarhytten, även
   detta via rörledningar till samtliga hjul.

Lokets generator är av ASEA:s tillverkning och
levererar 70 Volts likström med en maximal effekt av 11.2 kw. Pentamotorn byttes 1968 ut mot en Volvomotor av typ B16 på 60 hk. Loket som fortfarande används som ordinarie driftslok, kallas i dagligt tal Harteliusloket.
Vid fabriken finns det ytterligare fyra lok.

AGV loket ...

Ageve DHL-3-TM. Tillverkningsnummer 805/1977.

Loket beställdes 1977 till Hasselfors fabrik i Stockås. Loket levererades troligen 1978.

Loket tjänstgjorde därefter vid Stockås fram till dess de rälsburna transporterna upphörde där. Troligen efter branden 1982. Loket överfördes därefter till torvtäkten i Sandhagen där det användes tills stycketorvbrytningen upphörde 1998. Loket stod sedan avställt vid Sandhagen fram till 2006 då det överflyttades till Ryttaren.

Lokets motor har därefter renoverats och de sönderslagna fönstren ersatts.

Loket väger 1400 kg. Drivkälla är en 2-cylindrig Deutz-motor på 17 kw (23 hk). Kraften överförs via en hydrostat till en horisontellt monterad växellåda på bakaxeln. Drivningen av framaxeln sker via en kedja från bakaxeln.

 

 

AGV-loket fotograferat vid Stockås gamla torvströfabrik. Bilden är tagen av Lennart Isaksson den 30/8 1980. Bilden finns i Janis Priedits arkiv.

Hasselforsloket ...

Hasselforsloket lånades in år 2000 från Hasselfors Garden att användas som reservlok vid Ryttaren. Loket skänktes senare till Ryttaren.

Loket fick sitt nuvarande utförande vid Hasselfors Bruks Reparationsverkstad i Eda 1958. Loket byggdes så lätt som möjligt (ung. 700-800 kg), anpassat till förhållandena på den då nyöppnade Sandhagsmossen i Närke.
Spårvidden är 600 mm och drivkällan en Volkswagen industrimotor (25 hk). Transmissionen är mekanisk och utgörs av en 4- växlad växellåda och en separat växellåda för fram och back samt kraftöverföring till hjulen via kedjor.

Ursprungligen byggdes loket på Nora Bil- & Motorverkstad. Hasselfors beställde 1942 två likadana lok därifrån till sina torvfabriker i Porla och Stockås. På grund av bränslebristen under det då pågående världskriget utrustades loken för batteridrift. Spårvidden var ursprungligen 500 mm på båda loken.

Nora Bil & Motorverkstad (Stockåsloket)

Nora Bil & Motorverkstad (Porlaloket)

Selandersloket ...

Selandersloket byggdes ursprungligen vid Selanders Mekaniska Verkstad (SMV), Bjärnum, 1945. Spårvidd 600 mm. Loket har därefter blivit ombyggt flera gånger vid olika verkstäder. Senaste ombyggnaden gjordes vid en mekanisk verkstad i Stockaryd 1983 då det försågs med en 2-cylindrig Deutzmotor och hydraulisk kraftöverföring.

Loket har sedan dess varit stationerat på Ryttaren och använts som reservlok. Utöver dessa lok har ytterligare ett antal lok funnits kortare eller längre tid vid fabriken. Hasselfors flyttade nämligen lok mellan sina fabriker allt efter behov.

(text: Karl-Hugo Fogelberg

Lokets tidiga historia är delvis höljd i dunkel.

På 1920-talet köpte Hasselfors 2 stycken motorlok från Pettersson & Öijer i Örebro. Ett vardera till fabrikerna i Stockås och Porla.

Vad vi vet är att Porlas gamla Pettersson & Öijer-lok skickades till Nora Bil & karossverkstad (NBK) för ombyggnad till ackumulatorlok 1941. Loket levererades i november 1941 men fungerade inte till belåtenhet.

Samtidigt hade ett nytt ackumulatorlok beställts till fabriken i Stockås. Detta lok levererades 1942 och fungerade till belåtenhet .

Nu inledde Hasselfors förhandling med NBK om en ombyggnad av Porla-loket till samma utförande som det nya ackumulatorloket i Stockås. Tillsammans med loket sände man 4 nya hjul som skulle användas vid ombyggnaden. Dessa hjul hade inköpts från Hults Gjuteri i Östergötland.

Varken hjul eller ramverk kom dock till användning utan NBK tillverkade ett lok exakt likadant som det lok som tidigare levererats till Stockås. Det enda som kom till användning var den elektriska utrustningen. (Detta lok är troligen det sk. Hasselfors-loket som vi har på Ryttaren idag. Tidigare Sandhagen.)

Hjul och ramverk kom alltså tillbaka och ställdes troligen undan tillsvidare.

Här finns en lucka i historien fram till 70-talets början. Kanske var det så att hjul och ramverk låg i malpåse fram till 1973, kanske användes loket i annat utförande på 50 och 60-talen?

Vad vi vet är att loket byggdes om vid Schölins mekaniska verkstad i Dunsjö, Mariedamm, 1973. Det fick då sitt nuvarande utseende med lastbilhytt samtidigt som en dieselmotor av fabrikat Lister installerades.

Loket användes därefter vid Porla fram till den fabrikens nedläggning 1983.

Efter nedläggningen av Porla byggdes loket om från 500 till 600 mm spårvidd för att kunna användas som reservlok på Hasselfors andra anläggningar runt om i landet.

Loket kom till Ryttaren 1988 och användes som reservlok och som extralok vid produktionstoppar. Loket har sedan 1995 stått avställt på Ryttaren. Loket har under vintern 2011-2012 renoverats vid Forsviks Bruk och kommer fortsättningsvis att användas i verksamheten på Ryttaren.

Huvudsakliga källor till lokets historia har varit: Sten-Ove Pettersson, Mats Freding, Janis Priedits.

Övrigt rullande material ...

Torvvagnar

I samband med utdelandet av utmärkelsen Årets Industriminne kördes samtliga sju torvvagnar ut på torvbanan Dessa brukar normalt stå uppe i torvladan.

Efter turen på spåret .....

Torvvagnarna spelades senare upp via rampen till torvladan

 

nu ombyggd av Calle Silow.

 

 

Den nygamla vagnen ...

Vagnen byggdes ursprungligen vid Holmstedts mekaniska verkstad i Stockaryd och användes för torvtransporter till Hasselfors torvströfabrik i Stockaryd. Vagnen har under våren 2002 byggts om till passagerar-vagn för att transportera besökare vid Ryttarens torvströfabrik.

Ingången har gjorts så bred att man utan hinder kan köra ombord en rullstol eller permobil. Ombyggnaden har gjorts i samarbete med Arbetsmarknadsenheten i Falköping och Lackmästarna, Håkantorp.

Foto: Hans Hellman / juli 2007
Manskapsvagnen i reparerat skick.

Snöplogen